i ett osaligt eko av berusade samtal
hördes ropen igen från de drunknande hjältarnas strand
när en mardröm blir sann
fantasin lite livlig ibland
när känslorna löper amok
utan lugnande tankar att hålla i hand
ingen svart paranoia kan slå sönder en lyra
men strängen kan mista briljansen i dimma och damm
där den tarvliga tonen
är den enda musik som når fram
och den som har hängt sej i senaste flugan
kommer ett lustmord på skam
skott mot sittande fåglar som fällt in sina vingar
och vilar på hällen mot havet av fastfrusen gråt
det föll duggregn i natt över vattnet kom växande ringar
och min kudde var vacker och våt
morronen efteråt
i en pladdrande öken ligger livet i träda
det miste sin lyster där allting blev glättigt och glatt
inga udda, små frön
fick slå rot i en tuktad rabatt
när fåfängan vuxit sej vacker och välsedd
och sanningen fallit så platt
ingen ankdamms–apartheid kan få svanen att snattra
vad bryr sej en näckros med rötter i gyttja och slam
om sitt säljande yttre
den enda vision som når fram
men där en viktoria sänker Ernst Ahlgren
ska fan bita huvet av Skam
skott mot sittande fåglar, spår av segrar som sårar
och blodspår på hällen mot havet av fastfrusen gråt
det kom duggregn i natt, det föll ingen barlast av tårar
men min kudde var vacker och våt
morronen efteråt
ord & musik: ola magnell.
Album: neurotikas motell (1989),4 x 3 (1991),Sittande fåglar (1995).