nu går svarta stålar upp i rök & venus går i moln
philip marlowe fipplar bort sin röda tråd
mellan operan & riche medan vinden håller tal
och regnet ger en smattrande applåd
och napoleon fördystrar festivalens eftersits
med chansoner om en fiancé som drog
och bandet ringer taxi medan himlen ramlar ner
ingen dröm om guld kan kompensera den som dog
nattens vind är hemlös & mitt hjärta slits itu
där inget längre sker i stilla frid
allting har ett slut men vad jag önskar mej just nu
är tid, tid, tid
monologer stånkar fram längs ett minnes slitna räls
och förklingar likt ett lok som tuffar bort
med tåget fullt av sorg & preskriberad oförrätt
där drömmen som slog in blev ack så kort
och att julia behövde ta igen sej ett par dygn
hade mammas gossar inget sinne för
och romeo har vänt sin kappa efter nattens vind
romantiken vinner inte längre hans gehör
nattens vind är hemlös & mitt hjärta slits itu
där inget längre sker i stilla frid
allting har ett slut men vad jag önskar mej just nu
är tid, tid, tid
citys hak ger kalla handen men lolitas hud är het
hennes sätt kan verka mjukt & feminint
men när hon väl fått napp
drar hon ett rakblad ur sin byst
och fjällar sina torskar tyst & fint
släck ett ljus i hennes nisch
sätt en kyss på hennes mun
och håll liemannen utanför det här
kom ihåg att profitörer tryckt en isros till ditt bröst
men under sår som läker, växer vingarna som bär
nattens vind är hemlös & mitt hjärta slits itu
där inget längre sker i stilla frid
allting har ett slut men vad jag önskar mej just nu
är tid, tid, tid
starkt influerad av tom waits’ “time”
sång (med gitarren i knäet): ola magnell
gitarr, slidegitarr, baritone: carl ekerstam
kontrabas: anders kotz
trummor: magnus olsson
piano: ted hector
Ord & Musik: Ola Magnell