stigande sol, doftande mynta
kvillrande vatten i kluckande frid
tisslande trän, dem kan jag inte
tröttna på ens i min tröttaste tid
sagor av sand, ord utan allvar
skrattar sin kos innan kylan tar vid
i storebrors band, i brännvinets land
i sorlet av sånger som tystats i strid
med hjärtan av plast i narcissernas tid
tranor som lyft, bon som står tomma
ekar som drömmer om ekoxens tid
grenar som knäckts och fortfar att blomma
i tystnadens skog som det bullrar bredvid
fly mej en sång där hjärtan kan landa
i upprörda vatten och splittrande speed
med motorn igång blir landningen lång
molnet som rodnar i aftonens frid
blir knappt en kuliss i narcissernas tid
en gång bröts en tystnad, en gång revs en vall
mot änglarnas möten vid utmarkens tall
en gång sveks ett löfte, men klagande tal
ger ekande hånskratt i speglarnas sal
fallande sol, rodnande tallstig
vättarnas mummel på skymningens lid
lysmaskens fyr, den kan jag aldrig
bortse ifrån i en mörknande frid
natten är blå och marelden skimrar
vid malörtens ö innan kylan tar vid
och nu blir till då på klockors nivå
tid blir till rum i en eka på glid
fredlöst antik i narcissernas tid
ord & musik: ola magnell.
Album: neurotikas motell (1989).