sent en afton hör jag skärran
och med blicken fäst i fjärran
går jag backen utför
med en kantstött pusselbit
än en sanning såg jag vittra
där jag tytt mej till de bittra
männen med maskerad livsaptit
allt är över än en gång där tidens tåg har gått
med sin last av det som brast och blev så missförstått
när de hårda regnen blåser mot en fredad strand
går jag än en gång och gråter i ett öde land
är dom trösklar till nåt annat
hjul som går fast tåget stannat
i den döda zonen
mellan krig och rosendröm
än en oviss väg att vackla
regnet faller på min fackla
tusen mil från bannor och beröm
allt är över än en gång där tidens tåg har gått
med sin last av det som brast och blev så missförstått
när de hårda regnen blåser mot en fredad strand
går jag än en gång och gråter i ett öde land
men när mörkret är som tätast
före soluppgången
sjunger dagens första trast
natten blev för lång igen...
blott en krusning syns på ytan
där en storm rört om i grytan
stil och etikett betyder mer
än innehåll
än en hjälte dog av dyrkan
där en man behåller styrkan
fast vi sliter i hans mantelfåll
allt är över än en gång där tidens tåg har gått
den som höll är den som föll för allt blev missförstått
när de hårda regnen blåser mot en fredad strand
är det tid att vända åter från ett öde land
ord & musik: ola magnell.
album: blå neon (1986)