inga älvar flöt som siden
och i sommarängens dis
hade älvor gått ur tiden
i en unken morronbris
när jag sprängt sulfatfabriken
med en anarkistisk knall
mötte jag en vän i viken
som fick spel när jag blev kall
tung musik från en transistor
gav mej ingen kompiskick
i en svärm av hits och listor
och betyg och getingstick
när dom mjölkat ut musiken
enligt gängse jänkemall
mötte jag en vän i viken
som sjöng glatt i alla fall
mas och fogde stod vid grinden
för att fylla varsin håv
i den hårda högervinden
som sjöng habegärets lov
när dom plussat på paniken
med för täta intervall
var det dags att dra till viken
mörda myggor och ha ball
tack min vän för goda stunder
när jag mist min markkontakt
sen jag flytt på goda grunder
från allt hotfullt och abstrakt
vissa flyr till erotiken
för att blidka sina kval
men min enda vän i viken
var en utfryst näktergal
ord & musik: ola magnell.
Album: neurotikas motell (1989) och sittande fåglar (1995).