du står på ett torg
med sorg i din korg
där man gör klipp och skarvar
en mun som är smord
med små förtjusande ord
hugger efter stekta sparvar
dom som fångar bönder går du inte längre på
vet du inte varför du är där är du torsk ändå
hösten är hård
i både gränd och gård
och på torget i den frusna klungan
hör du mummel och mygg
får en dolk i din rygg
och skymten av den kluvna tungan
ingen katastrof om man säjer att du mist ditt sting
varför märka ord som betyder just ingenting
men att stå för det man har sagt
har blivit lite väl abstrakt
först en provokation
och sen "Exakt!"
"Kanon!"
å-å-å-åh
dubbla budskap
å-å-å-åh
dunster blå …
inte lätt att se rätt
kapitalet är tätt
under både jeans och spetsar
du ler i din vrå
säkert kostar det på
att ta plats i deras fina kretsar
fast du bara råkar vara pank men inte fågelfri
är du ett hot för kotterierna du struntar i
men du blev lite trött
av att gå och se rött
och lägga ner maktlös möda
när allt blivit fel
där ändå allt är ett spel
och klippens män snart är döda
leken är över, klar igen för nästa giv
första dan på resten av nästa jokerliv
ingen tid går i repris
men kan verka bekant på nåt vis
säjer nån "depression"
tänker du "precis"
"Kanon!"
å-å-å-åh
dubbla budskap
å-å-å-åh
dunster blå …
ord & musik: ola magnell.
album: neurotikas motell (1989) och sittande fåglar (1995).